onsdag 2 september 2009

Stavgång och regn...

För att komma i form efter tvillinggraviditeten,
har jag varit väldigt flitig med promenader.
Jag tycker att det är skönt att komma ut i naturen,
få frisk luft och se årstidernas skiftningar.

Under sommaren har det varit ganska
lugnt med promenader.
Dessutom har jag nyligen varit lite förkyld,
så det var skönt att äntligen komma ut
och röra på sig igen!

När jag hade gått ett par hundra meter,
kom dock de första regndropparna.....


Men vad gjorde det!
Jag fortsatte, regnet tilltog och jag blev blötare och blötare...
Mitt leende bara växte och växte,
tills jag nästan skrattade högt för mig själv!
Egentligen vet jag inte vad som gjorde mig så glad.
Regnet? Att få komma ut? En stund för mig själv?
Kanske en kombination av allt!

När jag kom hem, hade regnet dragit vidare
någon annanstans och solen sken igen!
Och jag fortsatte att le!


(A, du hänger väl med på en svettrunda när vi ses till helgen?)

8 kommentarer:

annashusidingtuna sa...

Ja, att komma igen efter en tvillinggraviditet måste ju vara något annat än efter ett barn, så nju fick jag lite perspektiv på tillvaron kände jag.
Fint överdrag du har sytt till din symaskin i tidigare inlägg, tänk den som kunde sy.....
Kram Anna

Camilla sa...

Vilken fin blogg!!! Jag har precis börjat blogga och är jätteimponerad av din vackra layout. Hur får man till det så fint ute i marginalerna? Jag är tacksam för alla tips - tycker att min egen ser riktigt tråkig ut än så länge...Tack för inspiration!

Anonym sa...

Det är klart att jag hänger med.

Anonym sa...

Underbart att få läsa din blogg. Ett flöde av lycka strömmar ut genom orden och bilderna du förmedlar. Lyckan och välbefinnandet klonar sig i våra kroppar . Stolta och lyckliga har vi förmånen att få följa dig genom livet. Du skänker oss glädje för den du är och den du vill vara och det du ger oss.
Kraaaaaaaaamaaar från två som står dig närmast. Vi ses snart.

Anonym sa...

Tack för din titt in till mej! Tvillingar måste vara underbart att få, också dubbelt av allt, glädje, förundran, stolthet ... men framförallt tålamod.

Kram Eva-Mari

annika sa...

Hej! Du är så härligt positiv! Visst är det härligt att kunna se det positiva fastän man möter lite motstånd ibland och då är det tur att man kan se det ljusa. Allt börjar med en tanke.Jag tycker att du är enormt duktig som hinner med allt det du gör...pysslar...målar...motionerar...och en massa andra saker...och har tre små barn.
Kram Annika

Camilla sa...

Tack snälla Sari - det blev fantastiskt bra!!!

Therese sa...

Vad hurtig du är som är ute på prommisar...jag har haft svårt för det sedan vagnen inte behövdes längre. Måste nog ta mig i kragen nu!